Antar att väntandet tog upp min tid :)
Jag har iaf bra nyheter, Vi fick en liten flicka kl: 00:56 2010-04-25, hon vägde 3650g och var 51 cm lång.
Den mest underbaraste lilla flickan i världen, jag är så otroligt stolt över henne, hon är så vacker. Föll för henne så fort jag fick hålla i henne för första gången.. herregud va jag älskar henne. Skulle inte kunna tänka mig ett liv utan våra lilla Abigail.
Ville berätta lite om förlossningen.
Abigail var beräknad att komma den 24e april, jag vaknade till och från natten till den 24e av smärtor, men trodde inte det var något speciellt tills ungefär halv 7 på morgonen, så det började komma mer och mer. Då förstod jag att det var värkar.
Jag väckte min sambo Mark och vi ringde genast min lille bror Daniel, som var på besök i göteborg, så han kunde komma hit och ta hand om våran lilla hund Dexter.
Sedan gick vi ut på en promenad, vi var hemma ganska länge för jag ville inte åka in tillsjukhuset för tidigt, mennärdet började göra lite för ont så åkte vi in till Östa sjukhuset.
Strax innan 5 blev vi inskrivna på förlossningen, vi fick en underbar barnmorska, tror hon hette Lena, men är inte säker.
Vi kontrollerade att hjärtljuden på vårat lilla mirakel och kontrollerade mina värkar och att jag hade öppnat mig tillräckligt(var redan 5cm), det tog en stund innan jag bad om smärtstillande, ville inte börja för tidigt för jag hade planerat att föda med bara lustgas, då jag har en tatuering på svanken. Och pratade med Barnmorskan om detta, men hon fick mig att förbereda en Epidural i fall att jag skulle känna att jag behövde den. Vilket jag faktikst senare kände att det var nog lika bra.
Ryggmärgsbedövningen var jätte bra, kände inte ett dugg förutom trycket neråt.
Aurelie och Alex kom till sjukhuset under öppnings fasen, vilket var jätte trevligt, eftersom jag inte kände någon smärta hade jag inget emot att ha besök i förlossningssalen, det fick mig att slappna av, och det var inte mycket senare bebisen tyckte det var dags att komma ut i världen.
Så våra vänner fick ta att åka hem, och inte långt efter det fick vi en otroligt fin liten tjej men massa mörkt hår på skallen och jätte fina ögon.
Den känslan när hon var här, var otroligt, jag kan inte ens beskriva det...så fort jag fick hålla i henne så älskade jag henne av hela mitt hjärta, jag var så stolt, hon var så vacker!
Mark klippte navelsträngen, och det var dags at läggas in på BB.
Tiden på bb var frusterande, många otroligt oproffessionella sköterskor som bara gjorde mig frustrerad, satt mest på rummet. Stannade bara i två nätter, kände att jag behövde komma hem och få slappna av istället för att bara på BB med en massa människor som gjorde mig ledsen och frustrerad. Jag var orolig på bb att Abigail inte fick tillräckligt med mat så dom gav henne matersättning, jag har alltid vela ammat och var jätte orolig att mjölken inte var tillräckligt, men det var bara råmjölk, eftersom det tar tid att få igång riktiga mjölken. Så när vi skulle på återbesök så var det återigen en okompetent människa som sa åt oss att köpa ersättning för hon hade gått ner lite över 10% av hennes vikt, det gjorde att Abigail inte ville ammas längre och det gjorde mig jätte frusterad, när min mamma fic reda på de blev hon jätte arg på sjukhuset för misstagen dom gjorde med min dotter, och nu har jag kämpat och gått henne att gå tillbaka till ammningen.
Jag måste erkänna, Det är tufft... jag är så imponerad på min stora syster, hon klarade av detta själv, en liten bebis.. Hon är min hjälte, jag tror inte jag hade klarat mig själv. Älskar henne för det hon gör, hon är en otroligt bra mamma och jag hoppas jag kan va en lika bra mamma till Abigail.Men utan Mark vet jag inte vad jag hade gjort, han är så otroligt hjälpsam, han är där och hjälper till hela tiden..älskar han av hela mitt hjärta, sitter vid sidan om mig vid amningen och genom smärtorna och tårarna av frustration när jag inte förstår varför hon gråter.
Det är tufft utan sömn och mat, men känner inte så mycket hunger jag är mera fokuserad av att Abigail ska ha det bra. Vill att hon ska ha allting. Hon är värd allt!
Idag kommer mamma ner, ska bli skönt att träffa henne, behöver ha hennes hjälp, råd och stöd.
Skriver och berättar mera om oss nån annan dag.
Puss och Kram!
